Tjooooohoooo, jag klarade det! Jag är numera En Svensk Klassiker. 9 mil skidåkning, 30 mil cykling, 3 km simning och så igår avslutningsvis 3 mil springning, allt inom loppet av 12 månader. Jag tvekade aldrig att jag skulle klara loppen rent mentalt, men var stundtals lite rädd för alla elaka baciller som härjade runt mig. Förlåt familjen för att jag undvek er när ni blev sjuka före loppen. Jag lovar att inte vara rädd för halsfluss, förkylningar, halsont eller magsjuka hädanefter!
Jag skadade knät för 1,5 år sedan (slet av främre korsbandet), men ortopeden sa till mig att jag verkade för envis för att opereras och att det skulle kunna bli minst lika bra om jag tränade upp mig. Han lovade att jag skulle kunna åka Vasaloppet ett år senare, om jag inte opererade mig. Vad han inte visste var att han sa exakt rätt sak till rätt person. Jag lovade mig själv att jag banne mig skulle skida de nio milen, om så haltande. Men det gick så bra att jag blev taggad att göra alla de andra loppen också. Och jösses vilken cool resa det har varit!
Tack alla nära o kära för stöd. När det var som jobbigast (fast det minns jag knappt) var det tanken på er som höll mig uppe. Min målmedvetenhet och envishet tog mig stakning för stakning, tramp för tramp, simtag för simtag, steg för steg i mål. Jag ska förvalta de personligheterna väl och ta fram när det behövs framöver.
Kram L.
underbara älskade syster, tack för att du är den du är med all din målmedvetenhet, envishet och "jävlar anamma". Jag älskar det! Du inspirerar mig...och grattis än en gång till din fina välförtjänta titel :) Du ÄR en svensk klassiker!! Pöss
SvaraRadera